Att nöja sig, nej.
Kan inte förstå att jag skulle sakna borta så mycket som jag gör. Men jag är verkligen trött på verkligheten redan. Jobbet känns som skit. Känns inte som jag över huvudtaget vet om jag trivs som serivtris. Fast jag vet ändå att jag älskar att stå i baren och servera men varför vill jag då inte jobba där jag är? Känns som att man kommer hem och alla slänger över allt jobb till mig. Fast jag vet att de gör dom inte heller men till viss del.
Jag är trött på människorna som är bittra, gnäller och håller på hela tiden. Ta er i kragen för sjutton. Om man inte försöker eller ger saker en chans så är de klart att man inte kommer någonvart. Jag tänker i alla fall inte stanna här hela livet. Jag gillar Vetlanda men för tillfället är jag så trött på allt och alla så jag skiter snart i vilket. Åker här ifrån, även om alla min vänner är här. Det finns alltid nya och är det äkta vänskap så finns ni väl kvar ändå?
Känns som man aldrig riktigt nöjer sig med någonting, känns som att man hela tiden letar fel för det är väl det jag gör? För jag hittar ju alltid något att klaga på, något som jag inte är nöjd med. Jag vill inte bara finna mig i saker. Jag tror inte det är riktigt jag. Men för tillfället behöver jag nog en utmaning, men jag vet inte vad. Nytt jobb? Nytt stället? Nytt yrke? Vad vill jag, jag är verkligen inte nöjd än.
