Susanne

Ja det va verkligen längesedan jag över huvudtaget uppdaterade något här.. tydligen inte sedan jag bodde i Stockholm. Det är ju faktiskt ett och ett halvt år sedan jag flyttade från Stockholm, har ju även hunnit med att avverka Göteborg också och nu är jag tillbaka i Vetlanda igen! :)

Vi får väl se om det blir något aktivt eller ej av det här, men kände att det kunde vara skoj att ta upp bloggandet igen.

Sitter här och funderar som så många gånger förr... fram och tillbaka. Vad ska jag göra med mitt liv... man vill ju leva så mycket som möjligt, göra så mycket som möjligt innan man träffar någon, innan man skaffar barn och allt det som kommer därtill. Har suttit med mitt Cv och personliga brev idag och klurat. Hoppas på att det blir bra, så i morgon efter jobbet så får det helt enkelt bli några försök till att skaffa sig ett annat jobb. Om jag inte hittar något så får det helt enkelt bli sälen i år igen. Vore så himla skoj. Saknar er madde, biffen, bella, jenny och sofia. Hoppas vi möts där uppe i vinter igen!? Vi får väl se hur det går med det här med jobb.. dom växer ju inte på träd nu för tiden! =P

Har funderat lite, om att vara någon annan och att vara sig själv. Jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle, så är det bara. Det är även ni andra. Men ibland blir jag väldigt förundrad över när folk säger till mig att säg inte så, va inte så, gör inte så... vad hände då med att vara sig själv? Förmodligen lär man fråga sig detta mer än en gång. Men jag förstår bara inte hur man ska kunna vara sig själv när andar klagar över hur man är, ska jag alltid behöva vara tyst och inte synas för att slippa höra på vad folk säger? Eller är det bara så att man måste lära sig att inte ta åt sig när någon säger något som man tycker är elakt eller fel sagt? Jag är känslig och jag kommer förmodligen aldrig sluta ta åt mig när folk försöker berätta för mig hur jag ska vara. Kanske är jag bitter i bland, men är det i så fall så konstigt?

---