Susanne

När alla vännerna har gått hem, då står man ensam kvar... eller? Helt plötsligt är allt över för denna särsongen, för denna gången. Vart tog tiden vägen, och vad har hänt under tiden. Mycket rolig och en del tråkigt, men de roliga över väger. Men här ligger man i sin säng, helt slut och utmattad.. har inte en gnutta ork kvar, knappt så pass mycket att jag orkar hålla ögonen öppna. Det är en timme kvar tills allt stängs där uppe, men jag gick hem redan vid tolv. Orkade inte. Dessutom är livet bra underligt, jag gråter för att jag egentligen bara vill vara hemma och krama om mina vänner och min familj. Jag vill inte sitta i en bil i ca 7-8 timmar. Jag vill vara hemma, ringa på malins dörr och säga, nu är jag här! Samtidigt skrattar jag som tårarna rullar och gråter på en och samma gång för att jag ska lämna allt detta som för tillfället har varit mitt hem och det viktigaste av allt, alla ny vänner man har fått här uppe. Jag är verkligen glad att jag tog chansen och vågade mig upp hit, kan hända att man har förändrats.. men tror inte det.

Nog för idag, nu blir det sängen... snart bilfärd, ses i morgon gott folk. Saknar er massor och kommer sakna alla här massor. Helt plötsligt har man två liv, ett här och ett hemma. bekvämt?